Minutz3 frågade i en kommentar varför jag hade läst Mormons bok. Frågan är rakt på sak och svaret likaså.
Jag läste Mormons bok helt enkelt därför att några mormon-missionärer hoppade på mig på stan och ville omvända mig. Jag har som princip att alltid ge missionärer en ärlig chans att berätta om sin livsåskådning och bokade därför en tid för samtal med mina nya ”vänner”.
För att göra en lång historia kort så bjöd jag alltså hem dem till mig och de kom inte bara en gång, utan många gånger för att diskutera Mormon-tro vs. Pingst-tro. Missionärerna var uppenbart ivriga att omvända mig och ordnade så att jag fick komma hem och träffa det lokala pastorsparet flera gånger. Under denna period läste jag Mormons bok och försökte efter bästa förmåga sätta mig in i deras världsbild.
Den mormonska teologin tycker jag är ganska ointressant. Vad som var mycket intressantare i dialogen med mormonerna var att våra religiösa erfarenheter liknade varandra väldigt mycket. När vi talade om våra andliga erfarenheter så talade mormonen och pingstvännen samma språk. Deras erfarenheter av Anden var i princip samma som mina.
Ju mer jag umgås med religiösa människor som bekänner sig till andra religioner så blir jag mer och mer klar över hur mycket vi har gemensamt. Profeterna må vara olika, men Anden blåser vart den vill. Lärorna må vara olika, men de religiösa erfarenheterna liknar varandra. För mig är det uppenbart att det finns små pilar som peḱar mot Abrahams, Isaks och Jakobs Gud i nästan alla religioner.
Av ovanstående berättelse bör ingen dra slutsatsen att jag är relativist. Jag tror på en kyrka och på en sanning. Men jag tror att alla religioner på sätt och vis är sakramentala – de kan alla hjälpa den religiöse sökaren att nå en viss insikt om Gud.
Alla missionärer kan härmed känna sig varnade.Eftersom jag gärna lyssnar till alla som har något att säga så kan jag vara en riktig time sink för dem som bara vill omvända så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Det är egentligen bara humanister och Jehovas vittnen som tråkar ut mig.
Om jag slutligen skall sätta ett betyg på Mormons bok så får det bli en 1:a på en femgradig skala. Men jag säger som Alexander Rybak: det hade varit mycket värre att få en tvåa, för en tvåa sätter man med avsmak, men en etta sätter man alltid med mycket kärlek.