Liksom förra året så tar jag en adventspaus från allt bloggande fram till nyår.

Hur det blir efter nyår återstår att se. Jag har bloggat regelbundet på flera olika bloggar i ett hyfsat antal år nu, och känner att det kan vara dags att gå vidare. Kanske är det som kung Salomo sa, att ”allt har sin tid”. Vi får se.

Jag önskar alla bloggvänner en god advent. Må Kristus komma till var och en som vakar och försakar!

Jag drog mig denna morgon till minnes en nyomvänd kinesisk kvinna som jag träffade i Yunnan för ett antal år sedan.

För att lära känna henne lite bättre frågade jag vilket samfund hon tillhörde. Av hennes förvirrade  ansiktsuttryck att döma blev det tydligt att hon inte alls visste att det fanns olika samfund. Hon slog ner blicken, nästan lite underlägset, och svarade:

I guess I’m only a Christian.

Så vackert! Och så naivt.

Jag undrar hur det går för henne idag.

Nej, det är inget aprilskämt. Stiftets pressansvarige, Maria Hasselgren, har bestämt sig för att satsa på mikroblogg: http://twitter.com/pressinfkatolsk

Twitter är kul! Gå med du också!

När en forskare publicerar sina resultat i en internationell vetenskaplig tidskrift så överlåts upphovsrätten som regel till förlaget. Detta är ett stort demokratiskt problem eftersom bara välbeställda, västerländska institutioner har råd att prenumerera på tidskrifterna. Skattefinansierad forskning görs alltså otillgänglig – inte bara för skattebetalarna, utan även för mindre bemedlade universitet i u-länder.

Men nu verkar en revolution vara på gång. Vetenskapsrådet, som finansierar en stor del av all grundforskning i Sverige, har beslutat att all forskning som finansieras helt eller delvis av dem måste publiceras enligt s.k. Open Access.

På kort sikt innebär detta en merkostnad för oss forskare. Den enklaste lösningen, som jag ser det, ligger nämligen i att vi betalar en extra avgift till förlagen för att de skall göra våra svenska artiklar gratis tillgängliga för alla läsare. Denna kostnad ligger på ca 10.000 kr per artikel.

På längre sikt finns dock bara fördelar. När fler och fler forskningsresultat görs tillgängligt enligt Open Access  så minskar behovet av att betala prenumerationsavgifter även för våra svenska institutioner som idag betalar mångmiljonbelopp för att få tillgång till sin egen publicerade forskning.

Nu är det bara att hoppas att alla andra forskningsfinansiärer på planeten börjar ställa samma krav på Open Access. I så fall är  den mycket efterlängtade publiceringsrevolutionen ett faktum – till glädje för alla, utom möjligtvis för förlagen.

Läs mer i Tentakel.

Dagens evangelietext om änkans skärv (Mark 12:41-44) visar tydligt vilken stor skillnad det är mellan Kyrkan och resten av samhället.

I evangeliet lyfter Jesus fram en fattiga änka som ger sina två sista kopparslantar till templet. Utan att tänka på sina egna behov gav hon allt hon hade. Ingen utom Jesus lade märke till henne.

Hon är vår idol! Och samtidigt en av oss.

När man läser pingstherden Sten-Gunnar Hedins befriande krönika i Dagen idag så får man onekligen känslan av att han har smygläst vissa konvertiters bloggar (se tex Sleepaz). Hedin skriver bland annat så här:

Lättsinniga och pratiga gudstjänster, dränerade på vördnad och helighet, är den främsta orsaken till att många som växt upp inom kyrkan distanserar sig från församlingen. Och till att seriösa sökare vänder i dörren. Vem vill ha en gudstjänst med fernissa från populärkulturen när allt annat redan gjorts till underhållning?

Exakt. Exakt! EXAKT!
Vem vill ha förströelsekristendom? Vem vill ha föreningskristendom? Vem vill ha marknadsanpassad populärreligion och privattolkad flumandlighet?

Men vad händer nu då? Ska Hedin städa upp i ”Sen-kväll-med-Gud”-mötena?

Pastor Hedin nämner själv den tidiga kyrkan som ett vägledande exempel. Där firades nattvarden varje söndag och där hälsades de kristna vid varje mässa med orden ”Frid vare med er”. Det kanske kan vara något, ja… Bra Hedin!

Som gammal pingstvän har jag själv tre tips till reformering av pingstmötena:

1. Sluta betrakta scenen som scen. Fimpa alla uppträdanden.
2. Sluta betrakta publiken som publik. Ingen behöver underhållas.
3. Sluta betrakta mötena som möten. Det är ingen förening, eller hur!?

Slutligen kan man inte undgå att fundera på om inte den pingst-katolska dialogen har börjat ge lite frukt? Det verkar onekligen så. Jag tror inte att Hedin hade kunnat skriva en motsvarande kolumn för 15-20 år sedan.

Och på tal om pingst-katolsk dialog. Ikväll föreläser pingstvännen Joel Halldorf i Katolska kyrkan i Uppsala under rubriken ”Sakramentala pingstvänner och karismatiska katoliker”. Det ska bli intressant!

*****************
Update: läs mer på Störstorden och i Michaels blogg.